Så här några dagar efter bokmässan och Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg passar jag på att tipsa om Det här kalla landet (2017, B.Wahlströms) av Pernilla Gesén.
Detta är en ungdomsbok som är lämplig för högstadieåldern och uppåt. Det är även en perfekt bok att läsa högt i klassen och ha som diskussionsunderlag kring samhället, demokrati och yttrandefrihet.
Noomi bor i en stad i Nordland. Hennes tillvaro har varit relativt bekymmersfri men hon har börjat märka av ett hårdare klimat i hennes stad. Något som också har blivit mer påtagligt är utbudet av varor i affärerna och alltfler affärer tvingas stänga. Ekonomiskt har landet fått det sämre och likaså Noomis familj som inte har lika mycket pengar att röra sig med.
Ett främlingsfientligt parti, Nya demokraterna (ND), växer sig allt starkare och värvar röster hos unga. Noomis storebror är en av de framträdande personerna i partiet, vilket deras pappa inte kan acceptera. Noomi vet inte riktigt hur hon ska ställa sig i frågan. Noomi blir rånad av några invandrartjejer och det blir droppen som får bägaren att rinna över. Noomi tar sin brors parti som skyller alla svårigheter på de nyanlända. Men allt är inte svart eller vitt. Noomis klasskompis Zahra som har flytt från sitt hemland har en bakgrund som ingen vill behöva uppleva. Hon och hennes pappa har gjort allt för att försöka vara en del av landet. Noomi får även uppleva och höra Zahras och skolans argument mot den ideologi som det rasistiska partiet ND står för. Detta gör Noomi kluven, vem har rätt?
Jag vet inte om det är rätt sätt att använda sig av ett fiktivt land, skapar det fiktiva människor också? Ungdomar som läser kanske lättare distansierar sig från ämnet och får dem anse att detta inte kan ske på riktigt för det ju trots allt fiktion, även om mycket av det som sker i berättelsen redan sker i verkligheten, i Sverige idag. Jag hoppas att läsare verkligen drar paralleller till nuet och ger upphov till tankar och diskussion.