Falafelflickorna (2018) av Christina Wahldén

falafelflickorna Falafelflickorna (2018, Rabén & Sjögren) av rutinerade barnboksförfattaren Christina Wahldén är en bok som faller väl in i barnboksflödet. Det är en bok som har saknats och som hjälper till att fylla en tom plats.

Vad är det som gör denna bok speciell? Den handlar om hedersbrott mot unga flickor. I boken får vi veta om no go-områden, särskilt utsatta områden i Sverige dit man inte ska bege sig. Och det är här Hawa bor.

Det är sommar och Hawa har lovat bibliotekarien att ta hand om hennes hund. Hon får lov att vara på biblioteket trots att det är stängt. Hawa har fått låna nyckeln dit och ser biblioteket som sin tillflyktsort eftersom hon har flera småsyskon och tvillingsyskon på väg. Det är inte alltid lätt att vara hemma eftersom hon måste ta hand om sina syskon och hjälpa till i hemmet med olika sysslor.

Hawa beslutar sig för att starta en detektivbyrå. Egentligen vill hon bli polis så hon vill öva lite först. Hon får snabbt två fall som inte lätta att lösa på egen hand. En klasskompis, Halima,  söker sig till Hawa och berättar att hennes föräldrar vill gifta bort henne med en äldre kusin. Kusinen kommer på besök och letar efter Halima som får gömma sig på biblioteket med hjälp av Hawa. Leia som är kär i en tjej blir påkommen av sin pappa och tvingas fly hemifrån. Hon får också en fristad på biblioteket. Men hur ska Hawa kunna hjälpa Halima och Leia?

Något som jag tycker extra mycket om är att varje kapitel börjar med ett citat från polisens hemsida. Hawa drömmer om att bli polis och varje citat visar på vad som krävs av en polis. Detta citat belyses senare i kapitlet. Jag, som inte har besökt ett no go-område, får en rätt så belysande bild av hur livet kan te sig där, tror jag i alla fall. Samtidigt är det något som skaver. Det känns som att Wahldén har försökt klämma in för mycket av den problematik som finns vad gäller kulturkrockar och hedersbrott. Hon vill berätta mycket med denna bok. Trots detta, hoppas jag verkligen att den når fram till alla! Utmärkt att ha som diskussionsutgångspunkt i de senare klasserna på mellanstadiet och på högstadiet. Lättläst!

Adlibris, Bokus

 

 

 

 

 

Annonser

En annan Albin (2017) av Johan Unenge

en-annan-albinEn annan Albin (2017, Rabén & Sjögren) kom ut förra våren. Den har legat länge i läsahögen och nu var det äntligen dags.

Albin är en kille som är osynlig, inte många om någon lägger märke till honom. Hans pappa är på honom på fotbollsträningarna om att han måste stå på sig och vara framåt. Men det är inte så lätt alltid. Albins tillflyktsort är sjukhuset där hans farmor ligger. Farmor lyssnar gärna på Albin och berättar själv om sin barndom och sitt liv.

På skolans orienteringsdag får Albin springa med Simon och Markus. Han har aldrig varit med dem och knappt sagt ett ord till dem. Albin fastnar med sin sko i mossan och Simon och Markus drar iväg, de lämnar Albin i skogen. Albin tar sig loss och tvingas övernatta under en gran. Han hittar några bär som han smakar på. De är lite beska och bittra i smaken. Dagen efter hittas Albin av eftersökare. Albin märker på en gång att någonting har ändrats. Alla vill prata med honom och hänga med honom. Han är inte osynlig längre.

Albin upptäcker dock också att det verkar som att ingen har saknat honom, eller att det tog rätt lång tid innan någon lade märke till att han saknades. Dessvärre gör populariteten och den nya uppmärksamheten Albin till en odräglig kille som enbart tänker på sig själv. Vem är det som har ändrats egentligen? Är det han själv eller omgivningen? Hur mycket kan man påverka uppfattningen om sig själv och andras uppfattning om en själv?

Detta är en bok som lämpar sig för diskussioner kring kompisskap, hierarkier och makt. Dock måste jag säga, att inte är en bok som lockar barn, tyvärr. Den är alldeles för lång, hade kunnat kapats en hel del. Texten är alldeles för kompakt och för upprepande. Med det sagt, så är ambitionen och tanken bakom boken bra.

Adlibris, Bokus

Norra latin (2017) av Sara Bergmark Elfgren

norra-latin

577 sidor lång är Sara Bergren Elfgrens Norra latin (2017, Rabén & Sjögren). Detta är den mest omfångsrika bok som jag har läst på mycket länge. Boken behöver sina närmare 600 sidor för att kunna berätta historien om och legenden om Erling Jensen som gick på Norra latin på 1940-talet.

Norra latin är en gymnasieskola med olika program. Teaterprogrammet är det som vi får inblick i. Historien börjar med att läsaren introduceras för två huvudpersoner, Clea och Tamar. Clea är dotter till en känd och etablerad skådespelerska och Clea har själv redan varit med i ett flertal filmer och TV-serier. Det är en självklarhet att hon ska gå på teatergymnasium för att utvecklas. Tamar är motpolen till Clea. Hon kommer från Östersund och älskar teater och lyckas komma in på teaterlinjen. Tamar får en chock när hon upptäcker att Clea, som hon är hemligt förälskad i också ska börja i samma klass som hon själv. Förutom Clea och Tamar så är persongalleriet begränsat till deras klass och familjer och kompisar.

Clea och Tamar kommer från skilda världar och detta märks från första stund. Clea har sin klick av vänner, sin barndomskomis Tim vars pappa är känd skådespelare, Gabi och Tims nära kompisar. Tamar får det jobbigt då hon har svårt att smälta in i klassen och ses som en enstöring. Detta tycker hon är jobbigt då hon på hemmaplan inte alls har haft dessa svårigheter.

Berättarperspektivet skiftar mellan Tamar och Clea och man får följa samma händelser ur deras perspektiv. Detta gör boken lång, samtidigt som skeendena får ett större djup och läsaren verkligen får komma huvudkaraktärerna in på skinnet. Sara Berggren Elfgren har inte lämnat något åt slumpen. Läsaren ska känna Clea och Tamar som om de fanns i verkligheten. Det tar åtskilliga sidor innan det börjar hända något som har lite spännande inslag.

Det övernaturliga inslaget som bokens bas består av är en tragedi som inträffade på 1940-talet på Norra latin. Denna tragedi har blivit en legend och som alla teaterelever får veta när de börjar på skolan. Det fanns en elev som hette Erling Jensen, som vid ett framträdande som Puck i Shakespeares en midsommarnattsdröm, mystiskt försvann samtidigt som hans lärare dog. På sig hade Erling Jensen en mask som ingen fick bära.

Denna spökhistoria berättas från år till år och Tamar börjar luska i vad som egentligen hände den där ödesdigra kvällen.

Detta är en en gedigen berättelse som utspelar sig i nutid med allt som tonåringar upplever; kärlek, ångest över att få höra till, vänskap, skvaller, drömmar och ensamhet. Därtill kommer tillbakablickar i en uppdiktad dåtid som känns mer än trovärdig.

Detta är första delen i en kvartett som heter Stockholmsserien. Ser med spänning framemot nästa del som kommer att utspela sig någon helt annanstans i Stockholm.

Anna och Paula bloggar också om Norra latin.

En passus som jag skulle vilja ta upp är detta med användandet av hen och henom. Tamars kompis Sam hänvisas till som hen och henom. Detta är något som jag stör mig på enormt. Första gången jag upptäckte det i boken blev jag förvirrad. Varför väljer man ut en person som man refererar till som en hen? Min personliga uppfattning är att man istället bör använda dessa pronomen, hen och henom berättelsen igenom. I mitt modersmål som är finska används hen rakt igenom, man könsbestämmer aldrig någon utan alla är hen. Ingen nämnd, ingen glömd och ingen känner sig utpekad. Det är det som jag ser normalt. Jag hoppas att detta skulle användas mer på det sätt som görs i Finland, dvs alla är en hen. Jag tycker debatten kring detta lilla ord har hamnat helt fel.

Adlibris, Bokus

Hugo och kepskampen (2017) av Christina Lindström

hugo-och-kepskampenHugo som går i åk 6 har alltid känt sig speciell, han går utanför ramarna. När det är vinter går han i sina favoritshorts. Han är nöjd med hur livet är. Fast det hade ju såklart varit roligt om någon lade märke till honom. Det har ju blivit bättre, tidigare utsattes han för saker som skulle kallas för mobbning. Vad Hugo inte räknar med är att han utses till elevrådsrepresentant och senare även ordförande. Det medför att han tar tag i viktiga saker. Det är dags att häva kepsförbudet på skolan. Denna enorma makt gör att han plötsligt klättrar i rang på skolan. Nu vill de coola killarna också hänga med honom.

Men vad säger Simon som Hugo brukar hänga med på fritiden. Simon som också utsätts för ren mobbning av de coola killarna som Hugo nu blir kompis med. Vad händer med ens person när man går från att varit utstött till att plötsligt hamna i fokus och klasskompisar som nu lyssnar på vad man säger? Vågar man fortsätta vara sig själv eller är popularitet något som man måste kämpa för och därmed inte sticka ut alltför mycket.

Hugo och kepskampen (2017, B. Wahlströms) är en fantastisk bok av Christina Lindström om vänskap, utanförskap och våga vara sig själv när det verkligen gäller.

Annas bokblogg och Prickiga Paula  bloggar också om Hugo.

Hittas på Adlibris, Bokus och många fler ställen

Ett tryntroll flyttar in (2016) av Charlotte Habersack

ett-tryntroll-flyttar-in

Ett tryntroll flyttar in (Känguru, Lind & Co) är en charmig bilderbok om utanförskap, förutfattade meningar och rädsla för främlingar. Men också vänskap i allra högsta grad.

Denna är perfekt att läsa för förskolebarn som startgrund för diskussioner kring ovan nämnda ämnen.

Tryntrollet vill flytta in på berget som Hönan, stengeten, Murmeldjuret, Hjorten och Haren bor i. De vill inte att Tryntrollet ska flytta in, han kommer inte att passa in där enligt dem.

Vad är ett tryntroll egentligen,de spekulerar kring Tryntrollet och har sina aningar om vem Tryntrollet är. Men stämmer det?

Illustrationerna är gjorda av SaBine Büchner.

 

Finns även på Bokus.