Jag var inne som hastigast i en bokhandel på julskyltningen och fick syn på denna illustrerade lilla bok Tomten av Viktor Rydberg (Tukan) med illustrationer av Ingrid Elf, utgiven nu i höst. Var ju bara tvungen att köpa den!
Jag känner att det är dags att börja våra egna traditioner runt jul, särskilt när våra töser, nåväl i alla fall den största, börja intressera sig för vad som händer före vår härliga jul, alla förberedelser som ska utmynna i en härlig lång helg. Stortjejens farmor läser gärna Julevangeliet högt och jag vill också bidra med något.Tomten är en dikt som jag tror jag ska börja läsa varje jul.
Jag testade att läsa den för Stortjejen men den verkade lite för svår för henne att hänga med. Rim kan vara svårt att hänga med i, särskilt när det är ett lite ålderdomligt språk med dagens mått mätt, dikten innehåller några ord som inte används idag, i alla fall inte jag, inte konstigt med tanke på att dikten publicerades första gången 1881, så Stortjejens referensramar är ju inte riktigt detsamma som den tidens vuxna och barn. Men, jag säger men, boken går alldeles utmärkt att läsa med egen” omberättad” text och titta på de fantastiska bilderna gjorda av Ingrid Elf. Bilderna av Tomten, som ser ut som en riktig gammaldags tomte, är precis så beskrivande och målande som de ska vara enligt mig.
Jag insöp dikten med andakt. Jag har nog aldrig riktigt läst Tomten från början till slut. Inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Dikten är verkligen jättefin. Tomten som vakar över gårdens familj och djur, har alltid gjort och kommer alltid att göra, är en skatt som vi verkligen ska fortsätta bevara och föra vidare i generation efter generation.
De första stroferna känner alla igen, men dessa tyckte jag vara särskilt vackra.
”Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara”
/en salig Bokmama
Finns också på Bokus
Boktajm 